Att gräva efter historien på riktigt

På en höjd mellan Staffanstorp och Lund är den oansenliga platsen Uppåkra belägen. Vad blotta ögat inte kan se i landskapet är att denna plats historiskt sett är av stor betydelse. I själva verket döljer sig här ett geografiskt, socialt, ekonomiskt, religiöst och kulturellt centrum i den långa historiska utvecklingen av medeltida och moderna samhällen i dagens Öresundsregion. Uppåkras historia går hela vägen tillbaka till vikingatid och ännu längre.

Vi, Pär och Per, har som forskare och pedagoger haft den stora förmånen att under drygt ett år följa ett antal elever som bjudits in att delta i utvecklingen av ett pedagogiskt arbete omkring de pågående arkeologiska utgrävningarna på denna historiska plats. Eleverna från olika skolor i regionen besöker arkeologiskolan i Uppåkra och gräver på riktigt efter historien i den skånska myllan. Ett av de kanske mest uppseendeväckande fynden som hittills gjorts av en elev, Inez, är en tvåtusen år gammal mjölktand från ett barn.

När vi först hörde talas om den arkeologipedagogiska verksamheten väcktes direkt vår nyfikenhet och begär efter att bättre förstå hur elever lär sig när de gräver arkeologiskt, tillägnar sig historiska kunskaper och använder sitt språk för att ta sig an upplevelser och utmaningar på plats i Uppåkra

Under hösten fokuserarade vi på att följa en skolklass lite närmare genom att göra lektionsbesök på skolan och hålla fokusgruppsintervjuer med några av eleverna samt följde klassen när de grävde arkeologiskt på Uppåkra. Vi följde upp klassens besök med nya fokusgruppsintervjuer. Vi spelade då upp några utvalda filmsekvenser för eleverna (stimulated-recall-metod) för att få syn på och bättre förstå vad eleverna tänkte och upplevde vid besöket och vad de menar hände när de på riktigt fick gräva efter historien.

Efter höstens materialinsamling i ULF-projektet Att skapa upplevelsebaserad pedagogik för alla elever, har vi nu också hunnit med att presentera de preliminära forskningsresultaten för ett antal universitetslärare, forskare och lärarstudenter i Buenos Aires. Det blev möjligt inom ramen för vårt mångåriga internationella utbyte mellan Malmö universitet och Universidad Nacional de San Martin, Buenos Aires, Argentina.

Nu återstår bara för oss forskare att sätta ord på vad dessa elevers erfarenheter betyder, vilka upplevelser de gjort i mötet med den riktiga utmaning som det innebär att på riktigt gräva efter Uppåkras historia. Vi vill återkomma för att i ord och text beskriva vad vi menar att eleverna har upplevt och vilket lärande det tycks ha inneburit. Vi vill speciellt fokusera på vilka frågor som eleverna bar med sig in i det arkeologiska grävandet och vilka frågor de har utvecklat och formulerat efter besöket på Uppåkra.

Pär Widén och Per Dahlbeck

Hur resonerar mellanstadie-elever om komplexa miljöfrågor?

Källa: Colourbox. Fotograf Kitsanakorn Maneerat

Inom ett samverkansprojekt mellan Malmö stad och Malmö universitet benämnt Känsla av sammanhang och agency i relation till lokala och globala utmaningar har vi undersökt hur mellanstadie-elever resonerar om komplexa miljöfrågor, eller wicked problems.

Vår utgångspunkt är ett intresse för att förstå hur kan det komma sig att mänskligheten är så handfallen och oförmögen att hantera frågor som t.ex. klimatförändring? Möjligen beror det på att frågorna är genuint komplexa där naturvetenskap och värderingar dels skiljer sig åt på många punkter och dels finns en viss osäkerhet. Exempelvis är vetenskapen överens om att klimatet påverkas och jordens medeltemperatur höjs på grund av människans handlingar, men hur klimatet kommer att påverkas är fortfarande oklart. Vidare så ger förslagen till åtgärder upphov till politiska och värderingsmässiga kontroverser.

Genom att genomföra workshops med processdrama där olika miljörelaterade wicked problems bearbetas har vi fått en mer varierad bild av hur mellanstadieelever resonerar om sådana frågor. Innehållet i de tre workshoparna, på två olika skolor, har tagits fram tillsammans med lärare och elever. De första två hade samma innehåll på båda skolorna: ”ekologisk, konventionell/lokal matproduktion ” och ”anpassning till en höjning av havsnivån”. Därefter genomfördes en utvärdering med elever, lärare och forskare vilket gav upphov till förslag på olika innehåll på de två skolorna: ”ätande av kött – ett miljödilemma” respektive ”utrotning av djur pga. avskogning”.

Workshoparna började med en kortare introduktion till ämnesområdet av lärare eller forskare och därefter en gruppaktivitet där elever fick roller. När det gäller matproduktion spelade eleverna odlare (konventionella respektive ekologiska) samt affärsägare. Vid gruppdiskussionen om höjning av havsnivå fick eleverna tre alternativ för att möta hotet om höjda vattennivåer att ta ställning till och argumentera utifrån: flytta hela samhället från havet, bygga om husen eller bygga skyddsvallar.   

Analysen av samtalen under själva workshoparna och meta-diskussioner om dessa och framtida workshoppar har fokuserat på hur eleverna hanterar frågornas komplexitet, osäkerhet och de känslor som detta kan ge upphov till. Analysen är precis påbörjad men den preliminära slutsatsen är att elever i mellanstadie-åldern engageras av processdrama, bland annat eftersom det ger en möjlighet att leva sig in i och resonera från flera olika perspektiv. När det kommer till typen av och kvalitén i elevers gruppsamtal hävdar den engelske forskaren Niel Mercer dels att konstruktiva gruppsamtal är svåra att genomföra eftersom elever ofta inte vet vilken typ av samtal de förväntas föra. Mercer har föreslagit att samtalen oftast följer tre typer:

a) monologiska samtal (”jag tycker så och du tycker si … vi är inte överens”),

b) kumulativa samtal (eleverna bygger på varandras idéer för att lösa en uppgift)

c) utforskande samtal (elever frågar varandra, motiverar, granskar, argumenterar etc)

Samtalen som förts under detta projekt pekar på att ”kumulativa” samtal är vanligast, dvs. eleverna löser uppgiften genom att nå konsensus. Verkligt ”utforskande” samtal, dvs. att elever ber varandra om exempel, argument, dataunderlag etc. uppstår ibland. Detta kan triggas av lärarens kommentarer men oftast av det existerar olika synsätt på frågan inom samtalsgruppen. 

Undervisning som är utmanande, utforskande och verkligt meningsskapande är viktig när det gäller komplexa framtidsfrågor som ibland negligeras och förnekas av konservativa krafter. Frågan om klimatförändring och dess konsekvenser är en sådan. Att bara föreläsa om den vedertagna vetenskapliga synen på frågan räcker inte utan det behövs också aktiviteter som triggar perspektivtagande och utmaningar av förgivettagnaden. Drama och rollspel på vetenskaplig grund kan engagera elever och sätta i gång tanke- och värderingsprocesser med potential att förändra.

Ansvariga från Malmö universitet är Valentina Pivotti, doktor i miljövetenskap och Clas Olander, professor i naturvetenskapernas didaktik. 

Delad läsning som väcker känslor

Lässtimulerande och språkutvecklande arbete för delaktighet och inkludering är namnet på ett samverkansprojekt mellan Malmö stad och Malmö universitet som pågick under hösten 2021 och våren 2022. I projektet deltog elever i läsecirklar tillsammans med forskare, bibliotekarier och lärare. Syftet med projektet var att pröva och utforma läsfrämjande metoder inspirerade av ”Shared Reading”. Den litteratur- och läsfrämjande modellen (utvecklad av den brittiska litteraturvetaren Jane Davis) bygger på social och etisk läsning med gemensam läsning i grupp. Den används främst i grupper av ovana läsare, och har som syfte att erbjuda en gemenskap och få dem att upptäcka läsning. I våra läsecirklar läste vi noveller och dikter om allt från skräck till kärlek och hämnd. Under högläsningen gjorde vi lässtopp där vi tillsammans samtalade om ords betydelser och försökte förstå och tolka karaktärers handlingar och motiv.

Forskningssyftet var att undersöka läsecirkelns möjlighet att utveckla läsengagemang och undersöka hur läsarna möter varandra i och genom litterära texter som berör och i sammanhang där elever känner sig inkluderade. Därutöver ville vi jämföra elevers uppfattning om läsecirkelns metod med den litteraturundervisning de möter i skolan.

I skrivande stund arbetar vi med analysen av såväl inspelade samtal som intervjuer, men några preliminära resultat kan vi dela med oss av. Under de första träffarna var samtalsläsningen mest inriktad på handlingen, var novellen utspelade sig och hur händelserna hängde ihop. När eleverna blev mer varma i kläderna visade det sig att eleverna både kunde och ville relatera till karaktärerna. De deltog aktivt och engagerat i läsecirkeln och uppskattade att få byta och bryta perspektiv. Efterhand blev samtalen också värderande, vilket innebar att eleverna uttryckte empati och åsikter om moraliska och etiska frågor som framkom i texterna. I intervjuerna med eleverna framkom det att den sociala samvaron är viktig. Det är mysigt att under informella former få sitta tillsammans med kompisarna i bibliotekets soffor och få lyssna på varandras tankar, menade de. En tidig slutsats vi drar av vårt projekt är att det verkar finnas ett behov av gemensam läsning som får ta tid och utan att eleverna bedöms. Frågan är hur och när detta kan få utrymme i skolan?

Vi som ansvarar för projektet är adjunkt Eva Bringéus (KSM), och docent Catarina Economou (KSM), Malmö universitet

En gemensam forskningsmiljö Malmö stads utbildningsförvaltningar och Lärande och samhälle

Malmö stad och Malmö universitet har nu en överenskommelse om att utveckla en gemensam forskningsmiljö med temat Likvärdighet, delaktighet och hållbarhet i förskola och skola.

Staden och universitetet har ett gemensamt behov av att utveckla kunskap om hur Malmös förutsättningar, såsom stora socioekonomiska skillnader och kulturell och språklig diversitet, påverkar uppväxtvillkor, utbildningsförutsättningar och studieresultat. För detta har Malmö stads utbildningsförvaltningar och Fakulteten för lärande och samhälle vid Malmö universitet inlett ett samarbete kring en forskningsmiljö med syfte att bidra till gemensam kunskapsproduktion inom ramen för ULF (Dnr- LED 2021/703).

Utgångspunkten för miljön är att forskning ska ske i samverkan mellan forskare, pedagoger och ledning på förskolor, skolor och andra verksamheter.  Målet är att utveckla undervisning och lärande på vetenskaplig grund, men också att utveckla modeller och metoder för att bedriva praktiknära forskning. Ett led i samarbetet är en seminarieserie som startades läsåret 2020-2021 med syfte att utgöra en mötesplats för samverkan mellan staden och universitetet. Andra delar av samarbetet handlar om gemensamma publikationer, spridning av beprövad erfarenhet samt ansökningar om externa medel för forskningsinsatser. Ett led i detta är utlysning av medel för medarbetare på fakulteten för Lärande och samhälle med syfte att utveckla i kunskap i samverkan. Projekt som hittills har fått medel fokuserar sådant som lässtimulerande och språkutvecklande arbete, känsla av sammanhang och agency i relation till lokala och globala utmaningar samt samverkan kring matematikundervisning. Därtill  finns ett så kallat Flexit-projekt om skolors och förskolors digitalisering och digitala kompetens i praktiken.

För mer information kring forskningsmiljön, kontakta Anne Harju, vetenskaplig ledare för miljön

För mer information om samverkansavtalet mellan Malmö stad och Malmö universitet kontakta Margareta Serder, vicedekan för samverkan vid Lärande och samhälle