Tillsammans fortsätter vi att utforska specialpedagogiska processer i förskolan

Efter enkät och resultatdialog tar vi nästa steg

Under våren genomförde vi en enkätstudie om specialpedagogiska processer i Malmös förskolor. Därefter samlades specialpedagoger och berörda chefer till en resultatdialog, där vi tillsammans diskuterade enkätens preliminära resultat. Dialogen gav viktiga inspel till projektets nästa fas.

Nu genomför vi tre fokusgruppssamtal som tar avstamp i dels enkätresultaten, dels i projektets gemensamma definition av specialpedagogiska processer:

Specialpedagogiska processer definieras i detta projekt som de processer som initieras och genomförs i förskolan, ibland med stöd av specialpedagoger, med utgångspunkt i att den allmänna pedagogiken, enligt förskolans personal, föräldrar, barn, ledning eller annan aktör, inte anses vara tillräcklig för barn i behov av särskilt stöd.

Syftet med samtalen i fokusgrupperna är att fördjupa förståelsen av hur specialpedagogiska processer faktiskt går till i praktiken. Hur initieras, genomförs och utvärderas de? Vilken roll spelar specialpedagogen? Vilka villkor främjar eller hindrar processerna?

Inför kommande samtal har deltagarna uppmanats att ta med sig ett eget konkret, men kortfattat, exempel på en specialpedagogisk process från sin verksamhet. Dessa exempel blir utgångspunkt för gemensam analys och reflektion.

I nästkommande fokusgruppssamtal riktas särskild uppmärksamhet mot:

  • främjande och hindrande aspekter på individ-, grupp- och organisationsnivå,
  • specialpedagogiska processers betydelse för att främja likvärdighet,
  • samt vilka behov specialpedagoger och berörda chefer ser för att kunna utveckla och stärka processerna.

Som förberedelse inför denna träff läser deltagarna även ett utdrag ur Palla & Wallberg Roth (2026), där specialpedagogiska processers betydelse för en likvärdig, rättvis och taktfull utbildning diskuteras.

Vi ser fram emot fördjupade samtal med specialpedagoger och deras chefer – samtal som kan bidra till ny kunskap om specialpedagogiska processer i förskolan och dessa processers betydelse för ökad likvärdighet.

Linda Palla (professor), Madeleine Sjöman (lektor), och Magnus Erlandsson (lektor). Institutionen för skolutveckling och ledarskap, Malmö universitet

Inspirerande läs- och skrivundervisning med fokus på form och kreativitet i samverkan mellan lärare och andra professionella

Foto: Genererad med Google Gemini


Det är en stor utmaning för skolan att skapa likvärdiga möjligheter att delta i meningsfulla läs- och skrivpraktiker. Studier visar att dessa möjligheter ofta är mest begränsade för elever med störst behov (OECD, 2023). Att ge elever möjlighet att utveckla och använda sina läs- och skrivkunskaper i kommunikativa sammanhang som sträcker sig bortom klassrummet genom att involvera andra professionella i läs- och skrivundervisningen kan öppna dörrar för läs- och skrivupplevelser och komplettera lärares kompetens med nya perspektiv.

Den forskning vi berättar om i denna text har sin grund i ett praktiknära forskningsprojekt som fokuserar på skolbiblioteket som en litteracitetsfrämjande resurs i på språkligt heterogena skolor. I ett tidigare inlägg har vi belyst olika modeller för att integrera bibliotekspersonal i den pedagogiska verksamheten. Nu förflyttar vi fokus till två delstudier från skolor i språkligt heterogena områden med en övervägande andel elever med annat modersmål än svenska, där elever får möjlighet att utveckla sitt skrivande tillsammans med bibliotekarier och författare.

Att skriva berättelser som en författare

Den första delstudien handlar om form och kreativitet i samspel vid berättelseskrivande. Här följdes ett bokprojekt i årskurs 3 där lärare, skolbibliotekarie och en barnboksförfattare tillsammans arbetade med elevernas berättelseskrivande. Projektet genomfördes på tre språkligt heterogena skolor parallellt, där eleverna också fick möjlighet att träffas vid några tillfällen och ha gemensamma boksamtal. Skolbibliotekarier från de tre skolorna deltog i projektet.

Bokprojektet inleddes med ett besök av en barnboksförfattare. Under några veckor skrev eleverna sedan egna berättelser som senare samlades och publicerades i en tryckt bok som presenterades vid ett boksläpp på Stadsbiblioteket. En författare visade tillsammans med bibliotekspersonal upp elevernas gemensamma bok och läste upp några av texterna vid en högtidlig ceremoni. Eleverna skrev inte bara berättelser – de fick också bygga en självbild som författare. Bibliotekarien främjade detta genom sina instruktioner till eleverna att skriva direkt i publikationsformatet (sidstorlek och typsnitt) så att eleverna kunde föreställa sig den tryckta versionen.

Under skrivprocessen undervisade bibliotekarien om hur en berättelse byggs upp i en narrativ struktur med orientering, problem och lösning medan författaren gav inspiration kring aspekter som rör hur en berättelse blir engagerande genom att spänning och gestaltningar byggs upp så att läsaren lever sig in i historien. Författaren bidrog också med att betona fantasi och idéutveckling genom att uppmuntra eleverna att använda oväntade händelser och ta inspiration från andra berättelser och från verkliga personer. Bland olika författartips strök hon särskilt under vikten av att skriva på ett gestaltande sätt genom att använda sinnesintryck.

Skolbibliotekarien betonade återkommande att eleverna är författare, något som realiserades genom att berättelserna fick en verklig mottagare. Detta sammanflätades i en undervisning som fokuserade på hur berättarstruktur kopplas till en dramaturgisk kurva. I studien syntes att lärare, skolbibliotekarie och författaren bidrog med olika perspektiv under berättelseskrivandet.

Att hitta sin röst i poesiundervisning

Den andra studien handlar om poesiundervisning. Där följde vi ettpoesiprojekt i årskurs 6 som även det byggde på ett samarbete mellan lärare och skolbibliotekarie. Inspiration till projektet hämtades från ”Tid för poesi” i (Boglind & Nordlund, 2024) som är ett samarbete mellan Skolverket och Svenska Akademien och skolbibliotekarien beskrev syftet som, förutom att utforska poesigenren, att stärka elevernas resultat på det nationella provet, där poesidelen utgör en utmaning för många flerspråkiga elever.

Skrivprocessen inleddes med att eleverna fick bekanta sig med poesigenren och genrens karakteristiska drag för att sedan skriva en egen dikt. Även i detta projekt publicerades elevernas dikter i en fysisk bok och i en ”poetry slam” där vissa av elevernas dikter lästes upp inför publik.

Vid klassrumsbesöket modellerades diktskrivandet genom att några dikter som skrevs av föregående sjätteklassare lästes upp och eleverna fick komma med tankar om hur dikten fick dem att känna sig. Bibliotekarien använde ämnesspecifika begrepp på ett funktionellt sätt, såsom förord, format, illustration och baksidestext.

Under diktskrivandet betonade både skolbibliotekarien och läraren att dikten gärna ska beskriva en känsla och att den inte behöver följa en viss struktur, så som andra texttyper. Undervisningen fokuserade på hur en känsla kan och konkret föras in i elevernas egna diktutkast. Läraren instruerade eleverna att beskriva en känsla utan att tala om vilken känsla det är, något som kan kopplas till läs- och skrivaktiviteter mellan och bortom raderna, och som är ett typiskt drag inom poesigenren.

Läraren visade upp en av elevernas dikter anonymt som klassen ger gemensam respons på och eleverna instruerades att inte gissa vems dikt det kan vara. Responsen från eleverna fokuserade mycket på vilka känslor som förmedlas, något som eleverna sedan kunde ta med sig till sitt eget skrivande. Ytterligare ett för genren typiskt drag fokuserades genom att eleverna uppmanades att disponera raderna utifrån hur de vill att dikten ska läsas. Det tolkas som att kreativitet prioriterades framför de annars så viktiga skrivreglerna.

Bibliotekarien beskrev att målet var att eleverna skulle våga läsa upp sin egen dikt högt för klassen trots att detta är utlämnande. I studien syntes att eleverna tagit intryck av genren och dess möjlighet att uttrycka sig på ett kreativt och personligt sätt.

Avslutande reflektioner

Lärarnas uppdrag utifrån skrivelserna i kursplanerna för svenska och svenska som andraspråk, är bland annat att undervisa om olika texttyper och textbearbetning med fokus på berättande texters budskap, uppbyggnad och struktur (Skolverket, 2022). Skolbibliotekariers roll är enligt bestämmelserna om skolbibliotek (SFS 2010:800:2:24 ) bland annat att främja läslusten genom att samarbeta med lärare i undervisningen. Detta kan uppfattas som ett bredare uppdrag kring läsning som kompletterar och berikar lärarnas repertoar.

De genomförda delstudierna är visar därtill hur biblioteket kan vara en värdefull resurs för att stärka elevernas skrivande. Att samarbeta med en verklig författare, som kan belysa hur kunskap om textuppbyggnad och skrivprocesser är viktiga delar av författares hantverk, bidrar med autenticitet. Våra resultat åskådliggör hur formella och kreativa aspekter tar plats och samspelar vid skrivande av två olika texttyper på ett sätt som kan främja både elevernas textkunskaper och deras motivation att skriva.

Den gemensamma nämnaren för de två studierna är att båda handlar om skrivutveckling i språkligt heterogena grupper där eleverna undervisas av lärare och skolbibliotekarie i samverkan. I linje med tidigare studier som har studerat skrivprojekt där olika professionella involveras (se Coles, 2017; DeFauw, 2018) menar vi att en sådan undervisning har utsikter att stärka elevernas skrivförmåga och identiteter som skribenter.  Möjligheterna till identitetsformering kan särskilt stärkas av de performativa inslag som var en del av båda undervisningsuppläggen, när elevernas texter lästes upp. Vi noterar också hur gestaltande av känslor i skrift lyftes fram i båda projekten, vilket är en väsentlig aspekt av kreativt skrivande.

Sammanfattningsvis kan vi tydligt se hur läs- och skrivundervisning kan få nya dimensioner när elever möter olika professioner, där intresset för läsning och skrivande stärks utifrån olika perspektiv samtidigt som undervisningen riktas mot det centrala innehållet i kursplanen för svenska och svenska som andraspråk. Den tvärprofessionella ingången till läsande och skrivande kan därmed bidra med kompletterande infallsvinklar som engagerar eleverna i skapande och strukturerade aktiviteter i riktning mot målen för ämnena svenska och svenska som andraspråk.

Tillkännagivanden

Forskningen vi rapporterar från har erhållit stöd från Nationellt FoU-nätverk för verksamheter med stora utmaningar samt av Utbildning, lärande, forskning (ULF).

Referenser

Boglind, A., Nordlund, A., & Svenska Akademien. (2024). Tid för poesi. En bok för alla

Coles, J. (2017). Planting Poetry: Sowing Seeds of Creativity in a Year 5 Class. Changing English, 24(4), 386-398. https://doi.org/10.1080/1358684x.2017.1308806

DeFauw, D. L. (2018). One school’s yearlong collaboration with a children’s book author. The Reading Teacher, 72(3), 355-367. https://doi.org/10.1002/trtr.1726

OECD. (2023). OECD Economic Surveys: Sweden 2023. OECD Publishing.

SFS 2010:800. Skollag. Utbildningsdepartementet.

Skolverket. (2022). Svenska som andraspråk. Kursplan för grundskolan.

Petra Marti Tanaka, Malmö universitet
Robert Walldén, Malmö universitet och Linnéuniversitetet
Chrysogonus Siddha Malilang, Malmö universitet

Tillsammans utforskar vi specialpedagogiska processer i förskolan

Barn sitter vid ett bord och leker med färgglada klossar och leksaker i en inomhusmiljö, medan en annan person syns i bakgrunden och använder liknande material.
Foto: Colourbox

Vi är glada att kunna berätta att ett nytt ULF-samverkansprojekt nu startar upp i Malmö stad! Projektet är tänkt att genomföras i nära samarbete mellan forskare vid Malmö universitet och specialpedagoger, enhetschef och sektionschefer inom enheten för pedagogisk utveckling för förskoleförvaltningen, Malmö stad.

Fokus ligger på en av de mest centrala frågorna i dagens förskola: Hur kan specialpedagogiska processer bidra till ökad likvärdighet för alla barn?

Varför gör vi detta?

Forskning och nationella granskningar visar att likvärdigheten i svensk förskola varierar – både mellan kommuner och mellan olika förskolor. Det gäller även i Malmö. Samtidigt vet vi att likvärdighet inte handlar om att göra lika överallt, utan om att varje barn ska få det stöd just hen behöver för att utvecklas och lära.

Malmö stads satsning på en samlad specialpedagogisk organisation är ett viktigt steg, och nu vill vi tillsammans utforska hur specialpedagogiska processer faktiskt går till i praktiken – och vad som främjar respektive hindrar eftersträvat resultat.

Vad handlar projektet om?

Projektet handlar om att tillsammans med specialpedagoger och chefer inom pedagogisk utveckling fördjupa kunskapen om hur specialpedagogiska processer initieras, genomförs och utvärderas – och hur dessa processer kan bidra till ökad likvärdighet.

Hur går projektet till?

Arbetet genomförs i två steg för att nå både bredd och djup:

Digitalt frågeformulär

Alla specialpedagoger inom pedagogiska utvecklingsenheten (förskola) blir inbjudna att svara på en digital enkät. Resultaten kommer sedan att presenteras i en resultatdialog, där vi tillsammans fdpratar om vad som är viktigt att fördjupa. Här får specialpedagogerna möjlighet att anmäla intresse för att medverka i fördjupande forskningscirklar.

Forskningscirklar

Med utgångspunkt i resultatdialogen bildas forskningscirklar med specialpedagoger respektive med chefer inom pedagogisk utveckling. Forskningscirklarna blir platser för reflektion, gemensam analys, erfarenhetsutbyte och kunskapsutveckling – på riktigt och i dialog.

Vad leder det till?

Målet är inte bara mer kunskap, utan gemensam kunskap som tar avstamp i specialpedagogers och chefers faktiska erfarenheter. Resultaten kan till exempel användas för:

  • att utveckla riktlinjer och rutiner
  • att stärka hälsofrämjande och förebyggande arbetssätt
  • att vidareutveckla arbetet med tillgängliga lärmiljöer
  • att bidra till fortsatt utveckling av en likvärdig förskola i Malmö stad

Dessutom kommer resultaten att spridas via:

  • en populärvetenskaplig rapport
  • vetenskapliga publikationer
  • seminarier
  • bloggposter
    För vem gör vi detta?

För barnen i Malmö, förstås. Men också för alla er specialpedagoger och arbetslag som varje dag arbetar för att skapa tillgängliga, utvecklande och inkluderande lärmiljöer.

Tillsammans skapar vi den kunskap som behövs för att göra specialpedagogiska processer tydligare, mer hållbara och mer kraftfulla i arbetet för ökad likvärdighet.

Linda Palla (professor), Madeleine Sjöman (lektor) och Magnus Erlandsson (lektor),
Institutionen för skolutveckling och ledarskap, Malmö universitet