Den 23 september samlades förskollärare, lärare, kommunlektorer, skolledare, utvecklingschefer och forskare från flera av de skolhuvudmän som samverkar med Malmö universitet kring ULF för en gemensam skrivarverkstad på Orkanen.
Under dagen utvecklades idéer om praktiknära forskning till konkreta idéskisser. Deltagarna arbetade med frågor som vuxit fram i den pedagogiska vardagen och fick möjlighet att diskutera, pröva och förädla sina tankar tillsammans med kollegor, forskare och representanter från skolhuvudmän med erfarenhet av praktiknära forskning i samverkan.
Dagens samtal visade också bredden i de frågor som kan bli praktiknära forskning. Hur kan analysen i förskolans systematiska kvalitetsarbete utvecklas så att den leder till bättre underlag för undervisning och utveckling? Hur kan engelskundervisningen göras mer tillgänglig och inkluderande för alla elever? Frågor som dessa är viktiga både för professionen och för forskningen, och just därför lämpar de sig väl för samverkan inom ULF.
Deltagarna representerade såväl förskola och skola som skolhuvudmän och universitet, vilket skapade goda förutsättningar för de tvärprofessionella samtal som är en förutsättning för framgångsrik praktiknära forskning. Det är just här som styrkan i ULF ligger: att professionens frågor och erfarenheter möter forskningens perspektiv och metoder. Tillsammans skapas kunskap som både är vetenskapligt grundad och direkt relevant för verksamhetens utveckling.
Nu ser vi fram emot nästa steg: ULF:s idédag den 13 november, där skolhuvudmän och forskare möts för att forma framtida nätverk och samverkansprojekt.
Hur kan förskolan skapa bättre förutsättningar för barns rörelse, lärande och utveckling? Det är den fråga som står i centrum för det nya ULF-nätverket Undervisning i rörelse i förskolan, där forskare och förskollärare under två år ska utforska, utveckla och pröva undervisning i rörelse tillsammans.
I augusti samlades deltagarna för den första träffen på Malmö universitet. Nätverket omfattar förskollärare från flera huvudmän samt forskare från Institutionen för idrottsvetenskap. Ambitionen är att skapa en långsiktig mötesplats där forskning och praktik möts i ögonhöjd för att gemensamt identifiera viktiga frågor om undervisning i rörelse i förskolan.
Varför fokus på rörelse?
Rörelse har en central plats i förskolans uppdrag. Forskning visar att rörelse och kroppsligt lärande är betydelsefulla för barns utveckling, lärande och välbefinnande. Samtidigt finns behov av mer kunskap om hur förskollärare kan planera, genomföra och följa upp undervisning där rörelse står i förgrunden.
Nätverket tar därför sin utgångspunkt i frågor som:
Vad innebär undervisning i rörelse?
Vilka didaktiska val gör förskollärare?
Hur kan rörelse ges ett tydligare innehåll i undervisningen?
Hur kan olika miljöer skapa förutsättningar för barns rörelse och lärande?
En gemensam kunskapsresa
Under uppstartsträffen diskuterades olika perspektiv på rörelse och de begrepp som lyfts fram i läroplanen. Deltagarna fick också ta del av erfarenheter från tidigare forskning och samtalen kretsade kring vad rörelse kan vara i förskolan och vilka frågor deltagarna är mest nyfikna på att undersöka vidare.
Den första terminen handlar om att bygga en gemensam kunskapsbas. Deltagarna kommer bland annat att läsa forskning och diskutera litteratur för att utveckla ett gemensamt språk kring rörelse, undervisning och lärande. Under 2027 planeras olika delstudier där forskare och förskollärare tillsammans prövar och utvecklar undervisningspraktiker, för att under projektets avslutande fas analysera och sprida resultaten.
Praktiknära forskning för barnens bästa
En grundläggande tanke i ULF är att de frågor som undersöks ska växa fram ur verksamhetens behov. Förskollärares erfarenheter och utmaningar utgör därför en viktig utgångspunkt i arbetet. Tillsammans ska nätverksdeltagarna utveckla kunskap som både är vetenskapligt grundad och direkt användbar i förskolans vardag.
Som betonades under den första träffen är målet att det arbete som görs i nätverket i slutändan ska komma barnen till gagn. Genom att utveckla undervisning i rörelse vill nätverket bidra till att ge fler barn möjlighet att uppleva rörelseglädje, utforska sin omvärld med kroppen och utveckla kunskaper som är betydelsefulla genom hela livet.
ULF-nätverket genomförs i samverkan mellan forskare vid Malmö universitet och förskollärare från Malmö stad, Svedala kommun, Hyllie Park samt Helsingborgs stad. Tillsammans undersöker deltagarna hur undervisning i rörelse kan utvecklas och stärkas i förskolan.
Maria Howding, Jan-Eric Ekberg, Torun Mattsson, Gunn Nyberg och Mikael Derakhti, Institutionen för idrottsvetenskap, Malmö universitet
Under våren genomförde vi en enkätstudie om specialpedagogiska processer i Malmös förskolor. Därefter samlades specialpedagoger och berörda chefer till en resultatdialog, där vi tillsammans diskuterade enkätens preliminära resultat. Dialogen gav viktiga inspel till projektets nästa fas.
Nu genomför vi tre fokusgruppssamtal som tar avstamp i dels enkätresultaten, dels i projektets gemensamma definition av specialpedagogiska processer:
Specialpedagogiska processer definieras i detta projekt som de processer som initieras och genomförs i förskolan, ibland med stöd av specialpedagoger, med utgångspunkt i att den allmänna pedagogiken, enligt förskolans personal, föräldrar, barn, ledning eller annan aktör, inte anses vara tillräcklig för barn i behov av särskilt stöd.
Syftet med samtalen i fokusgrupperna är att fördjupa förståelsen av hur specialpedagogiska processer faktiskt går till i praktiken. Hur initieras, genomförs och utvärderas de? Vilken roll spelar specialpedagogen? Vilka villkor främjar eller hindrar processerna?
Inför kommande samtal har deltagarna uppmanats att ta med sig ett eget konkret, men kortfattat, exempel på en specialpedagogisk process från sin verksamhet. Dessa exempel blir utgångspunkt för gemensam analys och reflektion.
I nästkommande fokusgruppssamtal riktas särskild uppmärksamhet mot:
främjande och hindrande aspekter på individ-, grupp- och organisationsnivå,
specialpedagogiska processers betydelse för att främja likvärdighet,
samt vilka behov specialpedagoger och berörda chefer ser för att kunna utveckla och stärka processerna.
Som förberedelse inför denna träff läser deltagarna även ett utdrag ur Palla & Wallberg Roth (2026), där specialpedagogiska processers betydelse för en likvärdig, rättvis och taktfull utbildning diskuteras.
Vi ser fram emot fördjupade samtal med specialpedagoger och deras chefer – samtal som kan bidra till ny kunskap om specialpedagogiska processer i förskolan och dessa processers betydelse för ökad likvärdighet.
Linda Palla (professor), Madeleine Sjöman (lektor), och Magnus Erlandsson (lektor). Institutionen för skolutveckling och ledarskap, Malmö universitet
Det är en stor utmaning för skolan att skapa likvärdiga möjligheter att delta i meningsfulla läs- och skrivpraktiker. Studier visar att dessa möjligheter ofta är mest begränsade för elever med störst behov (OECD, 2023). Att ge elever möjlighet att utveckla och använda sina läs- och skrivkunskaper i kommunikativa sammanhang som sträcker sig bortom klassrummet genom att involvera andra professionella i läs- och skrivundervisningen kan öppna dörrar för läs- och skrivupplevelser och komplettera lärares kompetens med nya perspektiv.
Den forskning vi berättar om i denna text har sin grund i ett praktiknära forskningsprojekt som fokuserar på skolbiblioteket som en litteracitetsfrämjande resurs i på språkligt heterogena skolor. I ett tidigare inlägg har vi belyst olika modeller för att integrera bibliotekspersonal i den pedagogiska verksamheten. Nu förflyttar vi fokus till två delstudier från skolor i språkligt heterogena områden med en övervägande andel elever med annat modersmål än svenska, där elever får möjlighet att utveckla sitt skrivande tillsammans med bibliotekarier och författare.
Att skriva berättelser som en författare
Den första delstudien handlar om form och kreativitet i samspel vid berättelseskrivande. Här följdes ett bokprojekt i årskurs 3 där lärare, skolbibliotekarie och en barnboksförfattare tillsammans arbetade med elevernas berättelseskrivande. Projektet genomfördes på tre språkligt heterogena skolor parallellt, där eleverna också fick möjlighet att träffas vid några tillfällen och ha gemensamma boksamtal. Skolbibliotekarier från de tre skolorna deltog i projektet.
Bokprojektet inleddes med ett besök av en barnboksförfattare. Under några veckor skrev eleverna sedan egna berättelser som senare samlades och publicerades i en tryckt bok som presenterades vid ett boksläpp på Stadsbiblioteket. En författare visade tillsammans med bibliotekspersonal upp elevernas gemensamma bok och läste upp några av texterna vid en högtidlig ceremoni. Eleverna skrev inte bara berättelser – de fick också bygga en självbild som författare. Bibliotekarien främjade detta genom sina instruktioner till eleverna att skriva direkt i publikationsformatet (sidstorlek och typsnitt) så att eleverna kunde föreställa sig den tryckta versionen.
Under skrivprocessen undervisade bibliotekarien om hur en berättelse byggs upp i en narrativ struktur med orientering, problem och lösning medan författaren gav inspiration kring aspekter som rör hur en berättelse blir engagerande genom att spänning och gestaltningar byggs upp så att läsaren lever sig in i historien. Författaren bidrog också med att betona fantasi och idéutveckling genom att uppmuntra eleverna att använda oväntade händelser och ta inspiration från andra berättelser och från verkliga personer. Bland olika författartips strök hon särskilt under vikten av att skriva på ett gestaltande sätt genom att använda sinnesintryck.
Skolbibliotekarien betonade återkommande att eleverna är författare, något som realiserades genom att berättelserna fick en verklig mottagare. Detta sammanflätades i en undervisning som fokuserade på hur berättarstruktur kopplas till en dramaturgisk kurva. I studien syntes att lärare, skolbibliotekarie och författaren bidrog med olika perspektiv under berättelseskrivandet.
Att hitta sin röst i poesiundervisning
Den andra studien handlar om poesiundervisning. Där följde vi ettpoesiprojekt i årskurs 6 som även det byggde på ett samarbete mellan lärare och skolbibliotekarie. Inspiration till projektet hämtades från ”Tid för poesi” i (Boglind & Nordlund, 2024) som är ett samarbete mellan Skolverket och Svenska Akademien och skolbibliotekarien beskrev syftet som, förutom att utforska poesigenren, att stärka elevernas resultat på det nationella provet, där poesidelen utgör en utmaning för många flerspråkiga elever.
Skrivprocessen inleddes med att eleverna fick bekanta sig med poesigenren och genrens karakteristiska drag för att sedan skriva en egen dikt. Även i detta projekt publicerades elevernas dikter i en fysisk bok och i en ”poetry slam” där vissa av elevernas dikter lästes upp inför publik.
Vid klassrumsbesöket modellerades diktskrivandet genom att några dikter som skrevs av föregående sjätteklassare lästes upp och eleverna fick komma med tankar om hur dikten fick dem att känna sig. Bibliotekarien använde ämnesspecifika begrepp på ett funktionellt sätt, såsom förord, format, illustration och baksidestext.
Under diktskrivandet betonade både skolbibliotekarien och läraren att dikten gärna ska beskriva en känsla och att den inte behöver följa en viss struktur, så som andra texttyper. Undervisningen fokuserade på hur en känsla kan och konkret föras in i elevernas egna diktutkast. Läraren instruerade eleverna att beskriva en känsla utan att tala om vilken känsla det är, något som kan kopplas till läs- och skrivaktiviteter mellan och bortom raderna, och som är ett typiskt drag inom poesigenren.
Läraren visade upp en av elevernas dikter anonymt som klassen ger gemensam respons på och eleverna instruerades att inte gissa vems dikt det kan vara. Responsen från eleverna fokuserade mycket på vilka känslor som förmedlas, något som eleverna sedan kunde ta med sig till sitt eget skrivande. Ytterligare ett för genren typiskt drag fokuserades genom att eleverna uppmanades att disponera raderna utifrån hur de vill att dikten ska läsas. Det tolkas som att kreativitet prioriterades framför de annars så viktiga skrivreglerna.
Bibliotekarien beskrev att målet var att eleverna skulle våga läsa upp sin egen dikt högt för klassen trots att detta är utlämnande. I studien syntes att eleverna tagit intryck av genren och dess möjlighet att uttrycka sig på ett kreativt och personligt sätt.
Avslutande reflektioner
Lärarnas uppdrag utifrån skrivelserna i kursplanerna för svenska och svenska som andraspråk, är bland annat att undervisa om olika texttyper och textbearbetning med fokus på berättande texters budskap, uppbyggnad och struktur (Skolverket, 2022). Skolbibliotekariers roll är enligt bestämmelserna om skolbibliotek (SFS 2010:800:2:24 ) bland annat att främja läslusten genom att samarbeta med lärare i undervisningen. Detta kan uppfattas som ett bredare uppdrag kring läsning som kompletterar och berikar lärarnas repertoar.
De genomförda delstudierna är visar därtill hur biblioteket kan vara en värdefull resurs för att stärka elevernas skrivande. Att samarbeta med en verklig författare, som kan belysa hur kunskap om textuppbyggnad och skrivprocesser är viktiga delar av författares hantverk, bidrar med autenticitet. Våra resultat åskådliggör hur formella och kreativa aspekter tar plats och samspelar vid skrivande av två olika texttyper på ett sätt som kan främja både elevernas textkunskaper och deras motivation att skriva.
Den gemensamma nämnaren för de två studierna är att båda handlar om skrivutveckling i språkligt heterogena grupper där eleverna undervisas av lärare och skolbibliotekarie i samverkan. I linje med tidigare studier som har studerat skrivprojekt där olika professionella involveras (se Coles, 2017; DeFauw, 2018) menar vi att en sådan undervisning har utsikter att stärka elevernas skrivförmåga och identiteter som skribenter. Möjligheterna till identitetsformering kan särskilt stärkas av de performativa inslag som var en del av båda undervisningsuppläggen, när elevernas texter lästes upp. Vi noterar också hur gestaltande av känslor i skrift lyftes fram i båda projekten, vilket är en väsentlig aspekt av kreativt skrivande.
Sammanfattningsvis kan vi tydligt se hur läs- och skrivundervisning kan få nya dimensioner när elever möter olika professioner, där intresset för läsning och skrivande stärks utifrån olika perspektiv samtidigt som undervisningen riktas mot det centrala innehållet i kursplanen för svenska och svenska som andraspråk. Den tvärprofessionella ingången till läsande och skrivande kan därmed bidra med kompletterande infallsvinklar som engagerar eleverna i skapande och strukturerade aktiviteter i riktning mot målen för ämnena svenska och svenska som andraspråk.
Tillkännagivanden
Forskningen vi rapporterar från har erhållit stöd från Nationellt FoU-nätverk för verksamheter med stora utmaningar samt av Utbildning, lärande,forskning (ULF).
Referenser
Boglind, A., Nordlund, A., & Svenska Akademien. (2024). Tid för poesi. En bok för alla
Coles, J. (2017). Planting Poetry: Sowing Seeds of Creativity in a Year 5 Class. Changing English, 24(4), 386-398. https://doi.org/10.1080/1358684x.2017.1308806
DeFauw, D. L. (2018). One school’s yearlong collaboration with a children’s book author. The Reading Teacher, 72(3), 355-367. https://doi.org/10.1002/trtr.1726
OECD. (2023). OECD Economic Surveys: Sweden 2023. OECD Publishing.
SFS 2010:800. Skollag. Utbildningsdepartementet.
Skolverket. (2022). Svenska som andraspråk. Kursplan för grundskolan.
Petra Marti Tanaka, Malmö universitet Robert Walldén, Malmö universitet och Linnéuniversitetet Chrysogonus Siddha Malilang, Malmö universitet
